.

Hans ögon lös, de lös starkare än alla universums stjärnor tillsammans.
Jag bara stod där och betraktade honom.
Han var perfekt, för perfekt.
Ingenting för mig.

Jag, alldaglig och vanlig. För vanlig.
Säkert ingenting för honom.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0